- vad säger jaktprovsstatistiken?

  .

Gamla sanningar håller än - det är lättare att få en bra jakthund om man väljer valp ur de etablerade raserna. Men det betyder inte att de mer udda raserna är odugliga

Text: Marie Gadolin

Nästan två tredjedelar av alla strävhåriga taxar som startar på drevprov går till förstapris. Foto: Mats Pettersson

är en grannlaga uppgift. Hunden ska leva med familjen i många år och förhoppningsvis duga till jakt i nästan lika många. Det innebär att det är viktigt att välja rätt från början!
Många får rådet att välja jakthund ur de numerärt stora, väletablerade jakthundraserna eftersom chansen då ökar att få en hund som jagar bra. Jaktprovsstatistiken ger tyngd åt det argumentet.
Av stövarna i Sverige finns det två verkligt stora raser, hamiltonstövare och finsk stövare, samt ett antal mindre vanliga, till exempel smålandsstövare, schillerstövare och luzernstövare. För det första kommer av naturliga skäl många fler hundar till prov av de numerärt stora raserna. Fler hundar prövade betyder säkrare statistik.
Mellan 100 och 200 hamiltonstövare respektive finnstövare brukar komma till prov varje år, medan siffrorna ligger runt 10-30 för smålandsstövare och luzerner, något högre för schillern.
Hur bra jakthundar är de då? Andelen förstapristagare i öppen klass såg ut som följer under säsongen 2002-2003 (inom parentes antal hundar):

Om man jämför andelen nollor mellan de här raserna ligger finnstövaren bäst till med 28 procent och smålandsstövaren sämst till med 44 procent. Övriga ligger mellan 30 och 35 procent nollor.
En skicklig stövarjägare kan säkert plocka fram duktiga jakthundar även bland ännu mer "udda" raser, men nybörjaren gör klokt i att välja bland de säkra korten.
En annan hardrivare som inte ska glömmas bort i sammanhanget är beaglen, som under samma rovsäsong hade 181 prisdrev på hare, varav 84 var förstapris - ela 46 procent! Nollade gjorde 35 procent av de startande hundarna, men då ingår även en del prov på rådjur och några få på räv i siffran.

Rådjursdrivare
Detta för oss över på rådjursdrivarna. Vi har tittat på strävhårig tax, drever och på bassetraserna.
För taxen ser det ut så här: Totalt 585 starter ledde till 357 förstapris. Det är 61 procent! Nollade gjorde endast 16 procent.
Drevern ligger aningen lägre i andel förstapris och aningen högre i nollor, men då måste man betänka att en inte föraktlig andel starter gäller hare.
Drevern hade under säsongen 871 provstarter varav 115 prov var på hare. Man kan med fog påstå att strävhårstaxen och drevern är lika bra jakthundar på rådjur.
För bassetraserna ser det ut så här bland förstapristagarna (inom parentes antal hundar):

Här talar siffrorna sitt tydliga språk, griffonen är den säkraste jakthunden av bassetraserna, statistiskt sett. Det finns några få harspecialister bland bassetarna, men provstarterna domineras av rådjursdrev. Nollade gjorde 17 procent av griffon och artésien, 14 procent av fauve.
En annan slutsats man kan dra av statistiken om man jämför harhundar med rådjurshundar är att det är lättare för en hund att driva rådjur än hare och att det därför är enklare för en jägare att hitta en bra rådjurshund än en riktig harpiska. En gammal sanning, men det är knappast fel att få den bekräftad med fakta.

Älghundar
Även bland älghundarna är det lätt att påstå att de numerärt stora, etablerade raserna är de jaktligt säkraste.
Bland de udda raserna får enstaka hundars resultat allt för stor betydelse för procenttalen. Till exempel för västsibirisk laika har två startande gått till förstapris medan tre startande har nollat, men skillnaden i procent blir stor!
För alla de mindre raserna är det alltså lämpligt att studera hur många hundar resultaten faktiskt gäller. Så här ser det ut (inom parentes antal hundar):
 

Nu räcker det inte att välja en valp vilken som helst ur en av de större raserna för att vara säker på att få en bra jakthund. Det krävs förstås att föräldradjuren är meriterade.
Vill man ändå välja en mer udda ras blir det kravet förstås ännu viktigare, men risken är ändå större att valpen man plockar ut inte har tillräckligt med jakt i sig. Det valet är alltid mer chansartat.
Å andra sidan blir det kanske en extra fjäder i hatten om man lyckas bra med en sådan hund, det finns alltid två sidor av myntet. Valet är i sista änden ditt.